.. asså inte jag, men min käre kollega och chef har varit på vift å det senaste. först var det Glasstress i Venedig och sen var det Zürich i förra veckan där han ställer ut med några av konstnärerna från galleriet.
jag går mest hemma och skrotar i ateljén vilket passar mig utmärkt. Svarar på mail och håller vårt strikt musikschema. Punk på tisdagar och bob dylan på torsdagar. där emellan är det mest talband som vanligt.
just nu lyssnar vi på den bekymmersamt usla boken hypnositören. eller jag tycker att den är usel men Ernst säger aldrig något negativt om någonting. allting har alltid något av värde i sig, någon liten del man kan plocka upp och bära med sig. i beg to differ i detta fall, men any whoo...
Ernst och jag håller som sagt på at rensa ut massa av hans gamla böcker och jag känner mig lite som i apornas planet när de gräver ner lager för lager i jorden och på så sätt, med hjälp av det förgångna kan bilda sig en klarare bild om nuet.
 |
| detalj av en mosaik vi arbetar med i ateljén |
I denna bokskatt återfinns många fantasyböcker och en aldrig sinande källa av facklitteratur och ögonvittnesskildringar från andra världskriget.
Så vi har fantasy i ena högen och wwII i den andra. och sen finns det en smal mittfåra med böcker om Werner Erhard. Han är föga känd nu, men en gång i tiden var han vida berömd för sina est-föreläsningar. Asså det är så rafflande och det coolaste är att Ernst deltog vid ett av dessa seminarier på 80-talet. han berättade att alla som var där blev upplysta.
så jag har börjat läsa om den här Werner för att förstå Ernst bättre, och har då ramlat över Dale Carnegie som på 30-talet skrev how to win friends an influence people. Omedelbart införskaffade jag den boken på talband och har nu under en veckas tid lyssnat på den om och om igen.
 |
| från arbetsbordet |
om ni har läst den kan jag varmt rekommendera den. inte bara för att den är ett tidsdokumet från den perioden utan även för att den verkligen ger handfasta råd i hur du ska göra för att folk ska tycka om dig.
1. kom ihåg vad personer heter
2. le
3. ge innerliga komplimanger (alltså inget ytligt fjäsk)
4. var genuint intresserad av vad personen du talar med pratar om
och sen finns det några punkter till jag tyvärr har glömt (därför har jag inte fått några nya vänner än).
man vet ju själv hur smickrad man blir när någon kommer ihåg vad man heter. så när jag var ute senast så gjorde jag mitt YTTERSTA för att komma ihåg namnen på alla snygga killar jag hälsade på. Efter varje handslag rabblade jag namnet för mig själv och försökte förknippa nanet med personen framför mig.
detta resulterade i att jag vid slutet av kvällen hade skallen full med namn som jag återupprepade nästan som ett mantra "jesper, patrik, daniel och ivan, jesper, patrik daniel och ivan"
Olyckligtvis hade jag koncentrerat mig alldeles för mycket på namnen och på så sätt glömt ansiktena, vilket resulterade i att jag stod för mig själv med en massa namn utan personer att applicera dem på.
oh well, tillbaks till ritbordet.
Om ni redan läst how to win friends.. kan jag verkligen rekommendera Jorge Luis Borges Labyrinter. asså så jävla bra. hur kan man vara så bra? helt otroligt rafflande noveller som verkligen får det att röra på sig i hjärnbarken. Det är grejer det.
Rut
