Ernst och Jag

häromdagen fick jag stryk av Susie. Det var inte helt oförtjänt.

Jag har spenderat de senaste dagarna nere i ateljén. asså vi har liksom två våningar. där uppe har Helene ateljé och Ernst och jag varsitt kontorsrum. Sen där nere är köket och Ernsts ateljé. Jag skrotar omkring där mest hela tiden och lägger mosaik. 

En av grejerna jag ska ha gjort tills Ernstan kommer hem är ju att städa verkstaden. jag trodde att det skulle gå i ett nafs, men när jag började igår så insåg jag att jag har något av ett sysifosarbete framför mig. 

det ligger liksom en miljon olika borrar, filar och sågar spridda över hela stället och allt är täckt med sågspån. ni vet när man städar genom att bara flytta objekt a från plats C till Plats B så att det mer rör sig om en transaktion av skräp än faktisk städning. Jag har även brottats med några 2x3m massonitskivor som jag försökt bryta ner i mindre delar. Att den kraft du utövar mot ett föremål är samma kraft som föremålet utövar mot dig har aldrig varit mer sant. Det har verkligen varit en kamp. och sen att alla skivorna har varit fullmålade av grävlingar, rävar och fåglar förstärker känslan av att bli överrumplad av illasinnade djur. 

 ett tag hade jag tänkt göra en fotobok med titeln "sorgliga måltider jag ätit i min ensamhet". så här skulle ett typiskt exempel se ut:

quinoa och fiskbullar tillagad i mikrovågsugn

Jag lyssnar på talband (OBS hög dork faktor på länken) medan jag jobbar och är nu halvvägs igenom "den siste tempelriddaren". Det är lurigt med att lyssna på böcker.. jag dras liksom in i handlingen så till den i grad att jag under middagen idag funderade på att gå tillbaks till ateljén för att hämta hem de sista skivorna och lyssna klart.

Inte att boken är överdrivet bra men den är liksom fullproppad med konspirationsteorier och det är ju bara DET BÄSTA JAG VET! all min förmåga till kritiskt tänkande är bara borta med vinden och jag tar till mig det som sägs som om vore det en kabonkopia av sanningen. 

Rut