art cologne dag 2

men inte visste jag att Köln är drömmarnas stad. har ni varit här? om inte så kom hit bums! bortsett från mässan vimlar det av museer och trevliga ställen att äta på.



Igår mötte jag upp med Malin från galleriet och gick till mässan för att titta på hur galleriets monter såg ut. Jag kunde snabbt konstatera att Malin och Pelle hade gjort ett utmärkt jobb med hängningen.
det här är den målningen jag skrev om igår" Leda och svanen igen" heter den. Ernst har jobbat med den hur länge som helst och den har ändrat sig mycket över det senaste halvåret. ni måste se den i verkligeheten, svanen på toppen av vågen lyfter liksom med hela bilden och jag känner det som att jag står på en strand och tittar på när jag ser den. typiskt bra betyg.

den här målningen har jag lagt upp detaljer av lite då och då den senaste månaden, bland annat på räven på högra sidan som balanserar en kotte på nosen. 

innan jag gick in till stan på mina möten kollade jag runt lite bland de andra utställarna och såg några fantastiska verk. ni vet hur det är när pulsen stiger och man glömmer bort sig själv för att man blir så fängslad av det man tittar på. 

Barbara Probst en annan av galleriets konstnärer som jag är helt kär i. Hon fotograferar samma scen vid en given tidpunkt ur olika vinklar. det är häftigt hur de här två bilderna blir två helt olika historier trots att de två kamerorna bara står någon centimeter ifrån varandra. typiskt bra. 

alice neel

Del av ett konstverk av Barbara Bloom. det ser ut som att en osynlig människa går omkring på den. jag skulle tyckt att den var dödsaläskig när jag var liten.

Maximilian Erbacher

en del kan känna så när det shoppar och andra när de tittar på fotboll eller spelar bridge men min sån grej är verkligen konst. konst är allt bra toppen. det är en bra grej med att jobba med Ernst, han tycker nämligen att konst är viktigt. och nu är det ju lätt att tänka när man läser det att: "ja det är ju klart att han gör, det är ju hans jobb.." men han menar inte bara sin egen konst utan all konst. att det är viktigt att det finns konst att tillgå, både offentligt och privat. och trots att han och jag kan hålla på att fåna oss och skoja om olika målningar så vet jag att vi båda delar en stilla förståelse om att konsten är LIVSVIKTIG!

 det här verket av Markus Leitsch gav mig gåshud för att det var så himla bra. skulpturerna är klädda med päls och fick mig att tänka på meret oppenheims Object som jag gillat sen jag var lite, men det påminner också om en häftig skulptur jag såg när jag var i wanås som jag har en bild på på kontoret men inte kommer ihåg vad den heter. (oj vilken lång mening lololol det märks att det tyska sinnelaget börjat smitta av sig på mig för tyskarna ääääääääälskar långa meningar). asså bara känslan av att se de här  kropparna som ser ut att vara innefattade i pälsklaädda kukonger fick mitt hjärta att rusa. de såg så övergivna ut där de låg på golvet att jag ville sätta mig på knä bredvid dem och klappa dem.

sen gick jag in till stan och på hohenzollenbron såg jag det här:

 det är visst en tradition att kärlekspar sätter upp lås här som a token of their love. sjukt fint ju. tänk er det, att varje lås är är en kärlekshistoria. det var väldigt fantasieggande att gå och läsa på låsen och fundera på vad det kan ha varit för människor som satt upp dem, och hur det gick för dem sen.  
det här var det äldsta låset jag såg. Monika och Frank, undra vad de gör idag.

av alla verk jag såg på mässan var detta det enda som hade blivit sålt:

Rut