okej finingar..

.. nu är det dags att röra på sig. Äventyret fortsätter HÄR

tack för den här tiden.

kram
Rut

"finns och fanns har två n och en svans" -EB

typiskt bra rams för oss som har lite svårt med stavningen.

före (detalj av en större målning)

det här är kul tycker jag. här är en mosaik vi har jobbat på i ateljén. så här ser den alltså ut innan fogen kommer på. och sen: tadaaaa när Ernst har worked his magic så blev den så här:

efter (detalj av en större målning)

jag ba: va? den fick ju liksom ett djup helt plötsligt.  för mig är det en gåta hur detta går till. Ernst pratar mycket om kontraster och att ljust och mörkt ska mötas för då blir det perspektiv (eller säger han volym?). jag står mest och tänker: "choklad choklad choklad. "

 Sen så är det också kul när saker blir animerade, alltså att de får själ. bara för att man målar dit ett litet öga så blir de där mosaikbitarna en and med personlighet. den främre ser ut att vara lite stirrig och misstänksam (varför tittar du på mig?). Den bakre verkar mer fundersam, den undrar kanske vad den där killen hon träffade menade med det där sms:et. är han intresserad av att bygga bo på riktigt eller är det mer att han är desperat nu inför parningssäsongen?

bli inte generade, detta är ett objekt

förut när jag jobbade på slottet så brukade jag ha guidade visningar i Gustaf III antikmuseum. Min favorit där är Endymion. Vid varje visning, utan undantag, så märkte jag att besökarna blev obekväma när vi kom fram till den sovande Endymion. De blev generade av hans ogenerade nakenhet och jag såg hur de förtvivlat försökte hålla ögonen från hans blottade kön. Men blottade kön är som solförmörkelser, trots att vi vet att vi inte borde är det omöjligt at inte stirra rakt på dem..

hur som helst.. det intressanta i kråksången är ju var går gränsen mellan att förhålla sig till en sten som att det är just en sten (jaha där ligger en sten), till att  reagera som att det är en naken karl som ligger framför oss, trots att vi på ett intellektuellt plan vet att det rör sig om sten? när blir objekt subjekt?  det är för jävla coolt. 

annars är det business as usual i ateljén. 

några killar från MTAB var i ateljén och hämtade en målning som Ernst har gjort till 20-års utställningen på Anhava nu i augusti. den blev fin fin.

smakfull interiörbild

Rut

på resande fot

.. asså inte jag, men min käre kollega och chef har varit på vift å det senaste. först var det Glasstress i Venedig och sen var det Zürich i förra veckan där han ställer ut med några av konstnärerna från galleriet.

jag går mest hemma och skrotar i ateljén vilket passar mig utmärkt. Svarar på mail och håller vårt strikt musikschema. Punk på tisdagar och bob dylan på torsdagar. där emellan är det mest talband som vanligt.

just nu lyssnar vi på den bekymmersamt usla boken hypnositören. eller jag tycker att den är usel men Ernst säger aldrig något negativt om någonting. allting har alltid något av värde i sig, någon liten del man kan plocka upp och bära med sig. i beg to differ i detta fall, men any whoo...

Ernst och jag håller som sagt på at rensa ut massa av hans gamla böcker och jag känner mig lite som i apornas planet när de gräver ner lager för lager i jorden och på så sätt, med hjälp av det förgångna kan bilda sig en klarare bild om nuet.

detalj av en mosaik vi arbetar med i ateljén

I denna bokskatt återfinns många fantasyböcker och en aldrig sinande källa av facklitteratur och ögonvittnesskildringar från andra världskriget.

Så vi har fantasy i ena högen och wwII i den andra. och sen finns det en smal mittfåra med böcker om Werner Erhard. Han är föga känd nu, men en gång i tiden var han vida berömd för sina est-föreläsningar. Asså det är så rafflande och det coolaste är att Ernst deltog vid ett av dessa seminarier på 80-talet. han berättade att alla som var där blev upplysta.

så jag har börjat läsa om den här Werner för att förstå Ernst bättre, och har då ramlat över Dale Carnegie som på 30-talet skrev how to win friends an influence people. Omedelbart införskaffade jag den boken på talband och har nu under en veckas tid lyssnat på den om och om igen.

från arbetsbordet

om ni har läst den kan jag varmt rekommendera den. inte bara för att den är ett tidsdokumet från den perioden  utan även för att den verkligen ger handfasta råd i hur du ska göra för att folk ska tycka om dig.

1. kom ihåg vad personer heter
2. le
3. ge innerliga komplimanger (alltså inget ytligt fjäsk)
4. var genuint intresserad av vad personen du talar med pratar om

och sen finns det några punkter till jag tyvärr har glömt (därför har jag inte fått några nya vänner än).

man vet ju själv hur smickrad man blir när någon kommer ihåg vad man heter. så när jag var ute senast så gjorde jag mitt YTTERSTA för att komma ihåg namnen på alla snygga killar jag hälsade på. Efter varje handslag rabblade jag namnet för mig själv och försökte förknippa nanet med personen framför mig.
detta resulterade i att jag vid slutet av kvällen hade skallen full med namn som jag återupprepade nästan som ett mantra  "jesper, patrik, daniel och ivan, jesper, patrik daniel och ivan"
Olyckligtvis hade jag koncentrerat mig alldeles för mycket på namnen och på så sätt glömt ansiktena, vilket resulterade i att jag stod för mig själv med en massa namn utan personer att applicera dem på.

oh well, tillbaks till ritbordet.

Om ni redan läst how to win friends.. kan jag verkligen rekommendera Jorge Luis Borges Labyrinter. asså så jävla bra. hur kan man vara så bra? helt otroligt rafflande noveller som verkligen får det att röra på sig i hjärnbarken. Det är grejer det.

Rut

Chef

 

 

 

 

ahh goethe.. en annan favorit, ett citat från utställningen See Color som pågår i Järna just nu. ÅK DIT!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det här är ett citat från senaste numret av tidningen Chef där Ernst har blivit intervjuad. Jag vågar säga att maxgränsen för hur bra saker kan bli på min arbetsplats är gaaaanska hög. Ernst jobbar så gott som jämt.  ett exempel på detta är följande samtal som utspelade sig idag:

"Rut, det är inga människor ute på stan? vad är det som har hänt?!" 

"Jo, det är så att i verkliga världen är det röd dag idag, och då jobbar man inte så folk är väl på landet eller nåt."

"okeeeeeej.."

"och imorgon är det klämdag så det kommer vara lika tomt då med"

tystnaden som sen följde skvallrade om att Ernst inte är bekant med begreppet "klämdag".

sen undrade Ernst om han kunde säga att han hade haft en klämdag den där gången han satt fast i ett skruvstäd, men jag sa att det inte riktigt var så det funkade.

imorgon ska Ernst och Jan Åman vara på tv4 nyhetsmorgon och samtala om Den Andra vägen som kom ut för två veckor sen. Jag hoppas verkligen att Ernst har  på sig den här tröjan då (asså den till vänster här inte räven, det skulle bara se för tokigt ut). Den påminner om något som Kramer i Seifeld skulle kunna ha. Typiskt kul.

Rut

vårens skörd

här är några av de verk Ernst har jobbat på under hösten och våren och som ställdes ut på mässan i Köln.

Rut

Nya skatter

 

Den här faktaspäckade boken fick jag av Ernst. Jag älskar att ta del av tidigare generationers syn på framtiden. Var den hoppfull? Dystopisk?  

Ernst brukar säga: "Det blir alltid som man tänkt sig, fast lite tvärt om." som svar när jag försöker dryfta mina funderingar om det som ännu inte har materialiserats i tid och rum. 

men tyskarna är väl inte heller kända för sitt leksinne..

 

 

 

 

 

 

igår när Ernst skulle till Venedig behövde han flyga hutlöst tidigt och vid sånna tillfällen brukar jag ringa och väcka honom för säkerhetens skull (yes..i am quite the curlingmamma).

Det har varit mitt ansvar att se till att allt som behövdes för installationen av verket fanns på plats när han kom ner till italien. gissa om jag fick magknip av den här smskonversationen:

 

Vi får se om det kanske vankas kvartsamtal när han kommer hem i eftermiddag..

Rut

när Ernst var ung

Ja vad säger ni? kan man skönja det framtida geniet i dessa serier?

Ernst och jag har hållit på att rensa i förråden och snubblade då över en kasse full med serier som Ernst målade när han var mellan 7 och 10.

Hugo Pang

 Han berättade att han hade förlag i garaget med sina kompisar och att de sålde tidningarna i grannskapet i Farsta där han är uppväxt.

För att få den rätta kontorskänslan hade de tagit glasspinnar och kilat in mellan en byrålåda och dess bordsskiva så att de stod rakt ut som tangenter, sen målades det gröna och röda cirklar längst ut på glasspinnarna så att de fungerade som en slags inter-com radio.

lägg märke till bromsraketen

 Ernst demonstrerade detta i ateljén. "ja hallå ja" han tryckte ner en fiktiv glasspinne vid sitt skrivbord " maj-britt kan du säga till de andra att jag är upptagen i ett möte".  mycket fiffigt.

Just nu är Ernst på väg till Venedig för att färdigställa en ascool grej som han har jobbat med under våren. Det är en tittlåda som påminner om den han ställde ut på anhava förra året men den här innehåller glasskulpturer som de på Berengo har gjort.

Samtidigt som venedigbiennalen drar igång nu så har Berengo Studios en utställning som heter Glasstress på ett av palatsen i Venedig. Asså det kommer bli så sjukt fint. Jag har sett bilder på hur det där palatset ser ut.. asså det är som när man drömmer om hur venetiansk arkitektur at it's best ska se ut.

Jag har bett honom att ta mycket bilder som jag kan dela med mig av. 

Rut