1+1=1

Enligt rykten ska Ernst ha sagt till Peter Frie : "Ja men du målar ju så himla fina bakgrunder, och jag är ju helt okej på att måla rävar. Vi borde göra något tillsammans!"

(bilden borttagen efter order från högre makt)

Och mycket riktigt stod det en Peter Frietavla nere i ateljén när jag kom till jobbet i måndags. 

Det är nämligen så att både Ernstan och Peter ska ställa ut i zürich i sommar och då ska de göra den här 2 i 1 målningen. Tanken är att Ernst ska måla in djur i landskapet ovanpå en glasskiva liksom.

Men Peter lämnade inte ett enbart gott intryck, om jag säger så...








jag fyllde nämligen år i fredags och 35 sekunder efter att jag hade gått från jobbet så kom ernst tillbaks från vad jag trodde var en vanlig promenad, med tårta och blommor till mig.

Ernst var naturligtvis snabb att informera mig om vad jag gått misste om och jag föreslog då att jag skulle komma förbi jobbet och hämta upp tårtan efter att jag lämnat av lite grejer hemma.

Till saken hör att jag ÄLSKAR sötsaker. asså verkligen. inte bara så där " åh jo det är ju gott med en kaka efter maten" jag är mer: "ur vägen! ge mig alla kakor ni har med och bre dem med socker och toppa med smör!!!"

av dessa åt jag fem

Jag har utan problem ätit 10 semlor på en dag. om jag är först att skära en bit av en tårta tar jag den andra biten, alltså inte den lilla menlösa 18 gradersbiten utan de resterande 342 graderna av ljuvlighet så att de andra får slåss om den lilla biten. sötsaker är kort sagt not a laughing matter för mig.

jag stormtrivs

en halvtimme (!!!!) senare hör jag av mig till ernst för att jag säga att jag är på väg tillbaks till ateljén to collect min tårta. " Sorry, Peter Frie har varit här och ätit upp den" får jag till svar.

den här uppenbarelsen är 270 grader från perfektion

jag var inte road, inte road alls.

Så.. detta kommer alltså att bli min nemisis i konstvärlden när filmen om mitt liv görs..

Rut - Peter Frie
0 - 1
for now...

De sorgliga resterna står kvar i kylen som en påminnelse. En påminnelse om vad vet jag inte riktigt, men det finns säkert en poetisk sentens att utvinna ur denna dramatiska händelse. Förresten tror jag nog att ernst tog sig en bit eller två han med. Hell hath no fury...

Rut

"Det finns många glada amatörer" -EB

Asså beliiiiiiive it! jag är klar med mosaiken. och kolla vad fint det blev!!!

jag har alltså gjort mosaiken i nederkant och det har varit my biggest achivement yet! För att riktigt understryka vilka skills detta har krävt har jag fotat de angränsande mörka/ljusa partierna lite närmre. 

it's so beautiful

det var liksom det här som tog så sjuuuukt lång 

tid (berättade jag förresten att jag fick göra om de här bubblorna för att Ernst inte tyckte att mosaikbitarna låg tillräckligt tätt inpå varandra. och det bästa med det var att resultatet blev verkligen 1000 gånger bättre när jag var klar. det är en enormt belönande känsla.)

och som ni redan vet så återfinns ca 1.5 liter av mitt blod under den högra delen av mosaiken. i framtiden när mänskligheten har gått under kan de som hittar den här tavlan göra små kloner av mig, och då kommer de tro att alla vi som levde nu var hälften människa och hälften  sammansättning av trälim och glassplitter. oh yeah..           

sånt som blev över

 om  jag har berättat så börjar det alltså dra ihop sig nu inför kölnmässan och på måndag går transporten från ateljén så det är tavlor överallt som Ernstan går och målar på.      

som tillexempel här till höger, en liten fisk och två sjöhästar. de flyr ifrån ett sjömonster.

en av mina många kreddiga uppgifter är att se till att det finns tygtrasor i ateljén som ernstan kan använda till att torka färg på målningarna och sånt. 

jag har tagit med mig några av min farmors trasiga gamla lakan till detta ändamål. 

det skulle hon blivit glad av att vet att det kommer till användning hon hatade nämligen att slänga saker och sparade på allt. hon hatade även modern konst. alltså på det där "det där kan väl vem som helst måla"-sättet. en gång under tiden när jag bodde hos henne visade jag henne en av min favortitbilder:

då utspelade sig följande

jag: det här är inte en pipa

farmor ( lätt irriterad): jo det är det

jag: nej, det är idén om en pipa.

-tystnad-

farmor (nöjd) : då kan ju du ta idén om en dammsugare och städa på övervåningen

så till minne av min saliga farmor, kan ni likt vårens första blåsippor numera skymta blå tygstycken lite här och var i ateljén. det är hennes gamla hemmasydda påslakan. 

Rut

" Måleriet kommer att bryta sig loss från konsten" -EB

Asså Ernst leverera one liners på löpande band.

Som jag berättade tidigare ska vi alltså ner till konstmässan i köln där galleriet ställer ut några av deras konstnärer däribland Ernst. Tills dess ska vi ha målat klart 10 nya verk. Vi stod och funderade över hur upplägget skulle se ut och jag sa att " vi måste lägga på ett kål, för de här tavlorna kommer inte att måla sig själva." sen tittade vi på varandra under en kort tystnad innan Ernst sa " Jo, det gör de" och så skrattade vi gott. 

igår klantade jag mig igen med tiderna. det är som att jag var annan månad sen jag började här missar att informera Ernst om var och när han ska befinna sig vid ett visst tillfälle.


först var det ju att jag skickade i väg honom till arlanda alldeles för tidigt så att han fick sitta där "alldeles ensam och dricka äckligt kaffe i pappmugg på min egen födelsedag" som det stod i sms:et jag fick.

Sen sa jag åt honom att åka på ett hutlöst tidigt möte ute på liljevalchs när det var den vargigaste vargavintern som visade sig vara inställt.
och igår hade jag sagt åt honom att svt kulturnytt skulle komma och intervjuva honom benke och lena 10.30 i ateljén. Döm då av min förvåning när jag kommer till jobbet 9.00 och svt bilen , journalist, kameraman och Benke står utanför ateljédörren och väntar.

lena blir intervjuad

 jahhaaaaa var det klockan 9...
asså jag fick sån klump i magen eftersom det var verkligen bara mitt fel att ernst inte var på plats i tid. och så länge han saknades kunde ju inte inspelningen börja och både Benke och svt skulle iväg på andra äventyr inom kort. kissbajsprutt kissbajsprutt så jag ringde Ernst och försökte förklara situationen utan att det skulle komma fram att this major faux pas var helt och hållet mitt. jag använde ord som missförstånd, mailkorrespondens och tidsresenärer för att maskera min skuld i dramat. men denna mask var vävd med  lösa trådar och genomskådades omedelbart.




när det kommer till dessa tre missar (se ovan) så blir ernst lite som en jewish mother. asså the guilt tripping never ends. " inte fick jag i mig någon frukost heller nu när det blev så stressigt", "jag trodde att jag skulle frysa ihjäl när jag kämpade mig fram i snöstormen till liljevalchs bara för att mötas av en övergiven konsthall".. asså han kan hålla på hur länge som helst..

ibland försöker jag kontra med att det är bra att han råkar ut för sånt här för att minimera risken att uniformiteten smyger sig in i hans liv, men han vill inte lyssna på det örat. 

Men idag är det FF i ateljén för ernstan är i Umeå på litteraturfestival och pratar om vad är konst II.
jag har passat på att  fota av lite detaljer från de nya målningarna som ni kan se här. asså de är sååååååå cute . typiskt göllit.

Nu: mosaik

Rut

 

star struck

här sitter jag när jag inte skriver på bloggen

gissa om jag har slitit med mosaiken. på riktigt har det varit blod svett och tårar. Jag skar mig nämligen på en bit som jag klippt till så att jag blödde på tavlan, mosaiken mig själv och på hovtången så att den blev helt klibbig och hal. Så nu vet ni det som lite trivia att när ni köper det här verket så köper ni även lite av mitt blod som gömmer sig under mosaiken.

bloooood på mina arbetskläder

Ernst och jag sitter i möten mest hela dagen samtidigt som vi har tio målningar som ska bli klara till 28 mars då de ska skickas till mässsan i köln. 

så här ser det ut hos oss

MEN nu ska jag berätta en sjukt PINIG grej som hände i lördags.

krissan, max och ernstan i motljus

Då var vi på moderna museet där ernstan skulle vara med i ett panelsamtal om postmodernismen tillsamans med Krissan och Max Book (vars konst jag ääääälskar). Any who...  Sen det blev klart att Daniel Birnbaum skulle bli ny chef på moderna så har jag med spänning tagit del av artiklar han skrivit och intervjuer han medverkat i och kommit fram till att jag tycker att han verkar vara bra.


Men grejen är att sen jag börjat här så har jag träffat massa löst folk som jag nog trodde att jag skulle bli lite knäsvag av att träffa men där känslan uteblivit.

Så i lördags tror ni inte att fan flyger i mig när jag ska hälsa på Birnbaum. Jag vet inte varför men så fort jag såg honom så blev jag så där helt finissig och hoppig och jag kände att det plötsligt blev VÄLDIGT VIKTIGT för mig att göra ett bra intryck på honom. Så när vi hälsade på varandra så han ba: Daniel och jag ba. HEJDANIELJAGHETERRUTOCHJAG KÄNNERXX (XX står här för en gemensam bekant)


asså jag verkligen bara blurted it out som att jag gick på speed samtidigt som att jag skakade hans hand lite för snabbt och lite för länge.

Birnbaum: Okej... (asså inte otrevligt utan mer så där okej, den här informationen påverkar mig inte på något sätt lite som "himlen är blå")

beivras, typiskt ord som inte används så ofta

sen fortsatte han att prata med Ernst.
God damn it, i lost my cool på ett väldigt synligt sätt. konstigt det där..

(fantastisk lay out på den här bloggen by the way.. de ringde från Berghs och ville att jag skulle föreläsa på temat "innovativt och/eller fult ")

idag har jag bokat min resa till köln där det är stor konstmässa nu i april. Jag ska vara där prata om What is art? och hälsa på i olika bokhandlar och museishopper. det blir kul. 

Idag är det ett himla spring här för att det kommer massa journalister som ska intervjua ernsta lena och benke om projektet de hållt på med det senast halvåret. jag har suttit och tjyvlyssnat och det kommer bli skoj skoj skoj vill jag lova. 

Rut

intervallträning

normalt när jag lägger mosaik snittar jag på drygt 30 bitar i timmen.

men nu, åh nu, har jag börjat på ett nytt projekt. här så ska bitar av olika färger passas i hop och det rör sig om millimeter hit eller dit för att mönstret som bitarna utgör inte ska bli förvrängt.

jag har insett att jag står inför (alt. är mitt uppe i) mitt livs hittills mest krävande utmaning. Jag sitter där dagarna i ända och klipper mosaikbit för mosaikbit i småbitar. det dröjer inte länge förrän jag sitter till armbågarna upp i glassplitter och svär åt den klumpiga hovtången som är lika lätthanterlig som en bultsax.

Ibland sticker Ernst in huvudet och frågar hur det går, så hjälper han till genom att klippa till några av de värsta delarna. Asså Ernst är som en kirurg med den där förbannade tången. han ba: knips knips knips så har han fått till en bit som passar som hand i handske med en helt annan bit. Helt klart imponerande tycker jag, men jag låtsas inte om det.

any whoo... så nu lägger jag väl ungefär 2 bitar i timmen, och det är ingen överdrift. det går liksom oääääääändligt långsamt. det är lite som när man skulle klippa ut en cirkel i papper på grundskolan och man klippte lite för länge så till slut fanns det inget kvar av pappret. så är det med mig och de där pluttiga mosaikbitarna. jag ba: om jag bara knipsar av jättejätteminilite från det här hörnet så..           och så ba : kracks så faller biten i tuuuuusen bitar. 

men nu på måndag åker Ernstan till venedig i några dagar för att kanske inleda ett nytt samarbete med muranoglasbruket där och då ska jag lägga mosaik ut av bara helvete så att han blir nöjd med mig när han kommer hem.



Rut

Namnsdag idag: Ernst och Erna

jag tänker på er varje dag  och vill berätta allt roligt Ernstan och jag har för oss.

Till exempel bakar vi (jag bakar och Ernst äter):

det här blev en ljuvlig tung sockerkaka med mörk choklad i. det är verkligen toppen för mig för att sen jag var kanske 14 så har jag alltid velat bli en sån där kvinna som på sekelskiftet 18-/1900 hade salonger för samtida intellektuella  Det bjöds på fantastiska middagar och konversationerna korsbefruktade varandra varpå den ena genieala idén efter den andra föddes. Jag ÄLSKAR att se när våra gäster kommer in i ateljén och slås av doften av nybakat och oljefärg.

detalj av en ny målning

det har varit mycket hemliga möten å det senaste och sen så har Ernstan bestämt sig för att utsmycka en av sina målningar med ett mosaikmönster som jag sitter med dagarna i ända.

Vi lyssnar ofta på talband. Först var det Albert Camus "Fallet". det är nämligen så fiffigt att Ernst har ett intyg att han är blind så han kan låna vilka böcker som helst på talband. Fallet var helt otroligt bra skrivet. det är kul att arbeta med någon som är så nördig som jag. Ernst måste nämligen också  ibland pausa cd-spelaren  för att kunna kommentera  en av Camus fantastiska formuleringar.  this is dork heaven.

asså den här är ju så GÖLLI!!!

nu lyssnar vi på raymond chandler som också är välskrivet och underhållande. 

När Ernstan är borta har jag passat  på att lyssna på Eckart Tolls "the power of now", som påminner mycket om sånt Ernst och jag fick lära oss på meditationskursen i höstas (eller enligt Ernst så kunde han redan allt det där för han har varit upplyst sen 1984 när han var på en work shop i London).

så det har varit mycket snack om själens odödlighet och jagets oändliga möjligheter  (jag vill bara tillägga att den bilden jag just länkade till är på riktigt. det är yves klein som kastar sig ut genom ett fönstret. han klarade sig, men slog sig jättemycket) vid 3-fikat veckan som gått.

men inte bara det. Helene har ju utställning på Angelica Knäper nu och den är helt fantastisk. Jag har ju bara sett målningarna en och en i ateljén och tyckt om dem, men nu när jag såg de i sin helhet, asså i'm telling you, jag började gråta. de är så vackra och vemodiga. och man kan titta hur länge som helst på dem för att de är fyllda med små dålda detaljer och historier inuti historien.

Det här är mina favoriter:

 gå hit:

Rut.

ps. tack för alla fina mail, jag svara på dem så fort jag kan.