Ernst och Jag

fredag 18 mars 2011

" Måleriet kommer att bryta sig loss från konsten" -EB

Asså Ernst leverera one liners på löpande band.

Som jag berättade tidigare ska vi alltså ner till konstmässan i köln där galleriet ställer ut några av deras konstnärer däribland Ernst. Tills dess ska vi ha målat klart 10 nya verk. Vi stod och funderade över hur upplägget skulle se ut och jag sa att " vi måste lägga på ett kål, för de här tavlorna kommer inte att måla sig själva." sen tittade vi på varandra under en kort tystnad innan Ernst sa " Jo, det gör de" och så skrattade vi gott.

igår klantade jag mig igen med tiderna. det är som att jag var annan månad sen jag började här missar att informera Ernst om var och när han ska befinna sig vid ett visst tillfälle.

först var det ju att jag skickade i väg honom till arlanda alldeles för tidigt så att han fick sitta där "alldeles ensam och dricka äckligt kaffe i pappmugg på min egen födelsedag" som det stod i sms:et jag fick.

Sen sa jag åt honom att åka på ett hutlöst tidigt möte ute på liljevalchs när det var den vargigaste vargavintern som visade sig vara inställt.
och igår hade jag sagt åt honom att svt kulturnytt skulle komma och intervjuva honom benke och lena 10.30 i ateljén. Döm då av min förvåning när jag kommer till jobbet 9.00 och svt bilen , journalist, kameraman och Benke står utanför ateljédörren och väntar.

lena blir intervjuad

jahhaaaaa var det klockan 9...
asså jag fick sån klump i magen eftersom det var verkligen bara mitt fel att ernst inte var på plats i tid. och så länge han saknades kunde ju inte inspelningen börja och både Benke och svt skulle iväg på andra äventyr inom kort. kissbajsprutt kissbajsprutt så jag ringde Ernst och försökte förklara situationen utan att det skulle komma fram att this major faux pas var helt och hållet mitt. jag använde ord som missförstånd, mailkorrespondens och tidsresenärer för att maskera min skuld i dramat. men denna mask var vävd med lösa trådar och genomskådades omedelbart.

när det kommer till dessa tre missar (se ovan) så blir ernst lite som en jewish mother. asså the guilt tripping never ends. " inte fick jag i mig någon frukost heller nu när det blev så stressigt", "jag trodde att jag skulle frysa ihjäl när jag kämpade mig fram i snöstormen till liljevalchs bara för att mötas av en övergiven konsthall".. asså han kan hålla på hur länge som helst..

ibland försöker jag kontra med att det är bra att han råkar ut för sånt här för att minimera risken att uniformiteten smyger sig in i hans liv, men han vill inte lyssna på det örat.

Men idag är det FF i ateljén för ernstan är i Umeå på litteraturfestival och pratar om vad är konst II.
jag har passat på att fota av lite detaljer från de nya målningarna som ni kan se här. asså de är sååååååå cute . typiskt göllit.

Nu: mosaik

Rut

onsdag 16 mars 2011

star struck

här sitter jag när jag inte skriver på bloggen

gissa om jag har slitit med mosaiken. på riktigt har det varit blod svett och tårar. Jag skar mig nämligen på en bit som jag klippt till så att jag blödde på tavlan, mosaiken mig själv och på hovtången så att den blev helt klibbig och hal. Så nu vet ni det som lite trivia att när ni köper det här verket så köper ni även lite av mitt blod som gömmer sig under mosaiken.

bloooood på mina arbetskläder

Ernst och jag sitter i möten mest hela dagen samtidigt som vi har tio målningar som ska bli klara till 28 mars då de ska skickas till mässsan i köln.

så här ser det ut hos oss

MEN nu ska jag berätta en sjukt PINIG grej som hände i lördags.

krissan, max och ernstan i motljus

Då var vi på moderna museet där ernstan skulle vara med i ett panelsamtal om postmodernismen tillsamans med Krissan och Max Book (vars konst jag ääääälskar). Any who... Sen det blev klart att Daniel Birnbaum skulle bli ny chef på moderna så har jag med spänning tagit del av artiklar han skrivit och intervjuer han medverkat i och kommit fram till att jag tycker att han verkar vara bra.

Men grejen är att sen jag börjat här så har jag träffat massa löst folk som jag nog trodde att jag skulle bli lite knäsvag av att träffa men där känslan uteblivit.

Så i lördags tror ni inte att fan flyger i mig när jag ska hälsa på Birnbaum. Jag vet inte varför men så fort jag såg honom så blev jag så där helt finissig och hoppig och jag kände att det plötsligt blev VÄLDIGT VIKTIGT för mig att göra ett bra intryck på honom. Så när vi hälsade på varandra så han ba: Daniel och jag ba. HEJDANIELJAGHETERRUTOCHJAG KÄNNERXX (XX står här för en gemensam bekant)

asså jag verkligen bara blurted it out som att jag gick på speed samtidigt som att jag skakade hans hand lite för snabbt och lite för länge.

Birnbaum: Okej... (asså inte otrevligt utan mer så där okej, den här informationen påverkar mig inte på något sätt lite som "himlen är blå")

beivras, typiskt ord som inte används så ofta

sen fortsatte han att prata med Ernst.
God damn it, i lost my cool på ett väldigt synligt sätt. konstigt det där..

(fantastisk lay out på den här bloggen by the way.. de ringde från Berghs och ville att jag skulle föreläsa på temat "innovativt och/eller fult ")

idag har jag bokat min resa till köln där det är stor konstmässa nu i april. Jag ska vara där prata om What is art? och hälsa på i olika bokhandlar och museishopper. det blir kul.

Idag är det ett himla spring här för att det kommer massa journalister som ska intervjua ernsta lena och benke om projektet de hållt på med det senast halvåret. jag har suttit och tjyvlyssnat och det kommer bli skoj skoj skoj vill jag lova.

Rut

lördag 5 mars 2011

intervallträning

normalt när jag lägger mosaik snittar jag på drygt 30 bitar i timmen.

men nu, åh nu, har jag börjat på ett nytt projekt. här så ska bitar av olika färger passas i hop och det rör sig om millimeter hit eller dit för att mönstret som bitarna utgör inte ska bli förvrängt.

jag har insett att jag står inför (alt. är mitt uppe i) mitt livs hittills mest krävande utmaning. Jag sitter där dagarna i ända och klipper mosaikbit för mosaikbit i småbitar. det dröjer inte länge förrän jag sitter till armbågarna upp i glassplitter och svär åt den klumpiga hovtången som är lika lätthanterlig som en bultsax.

Ibland sticker Ernst in huvudet och frågar hur det går, så hjälper han till genom att klippa till några av de värsta delarna. Asså Ernst är som en kirurg med den där förbannade tången. han ba: knips knips knips så har han fått till en bit som passar som hand i handske med en helt annan bit. Helt klart imponerande tycker jag, men jag låtsas inte om det.

any whoo... så nu lägger jag väl ungefär 2 bitar i timmen, och det är ingen överdrift. det går liksom oääääääändligt långsamt. det är lite som när man skulle klippa ut en cirkel i papper på grundskolan och man klippte lite för länge så till slut fanns det inget kvar av pappret. så är det med mig och de där pluttiga mosaikbitarna. jag ba: om jag bara knipsar av jättejätteminilite från det här hörnet så.. och så ba : kracks så faller biten i tuuuuusen bitar.

men nu på måndag åker Ernstan till venedig i några dagar för att kanske inleda ett nytt samarbete med muranoglasbruket där och då ska jag lägga mosaik ut av bara helvete så att han blir nöjd med mig när han kommer hem.

Rut

onsdag 2 mars 2011

Namnsdag idag: Ernst och Erna

jag tänker på er varje dag och vill berätta allt roligt Ernstan och jag har för oss.

Till exempel bakar vi (jag bakar och Ernst äter):

det här blev en ljuvlig tung sockerkaka med mörk choklad i. det är verkligen toppen för mig för att sen jag var kanske 14 så har jag alltid velat bli en sån där kvinna som på sekelskiftet 18-/1900 hade salonger för samtida intellektuella Det bjöds på fantastiska middagar och konversationerna korsbefruktade varandra varpå den ena genieala idén efter den andra föddes. Jag ÄLSKAR att se när våra gäster kommer in i ateljén och slås av doften av nybakat och oljefärg.

detalj av en ny målning

det har varit mycket hemliga möten å det senaste och sen så har Ernstan bestämt sig för att utsmycka en av sina målningar med ett mosaikmönster som jag sitter med dagarna i ända.

Vi lyssnar ofta på talband. Först var det Albert Camus "Fallet". det är nämligen så fiffigt att Ernst har ett intyg att han är blind så han kan låna vilka böcker som helst på talband. Fallet var helt otroligt bra skrivet. det är kul att arbeta med någon som är så nördig som jag. Ernst måste nämligen också ibland pausa cd-spelaren för att kunna kommentera en av Camus fantastiska formuleringar. this is dork heaven.

asså den här är ju så GÖLLI!!!

nu lyssnar vi på raymond chandler som också är välskrivet och underhållande.

När Ernstan är borta har jag passat på att lyssna på Eckart Tolls "the power of now", som påminner mycket om sånt Ernst och jag fick lära oss på meditationskursen i höstas (eller enligt Ernst så kunde han redan allt det där för han har varit upplyst sen 1984 när han var på en work shop i London).

så det har varit mycket snack om själens odödlighet och jagets oändliga möjligheter (jag vill bara tillägga att den bilden jag just länkade till är på riktigt. det är yves klein som kastar sig ut genom ett fönstret. han klarade sig, men slog sig jättemycket) vid 3-fikat veckan som gått.

men inte bara det. Helene har ju utställning på Angelica Knäper nu och den är helt fantastisk. Jag har ju bara sett målningarna en och en i ateljén och tyckt om dem, men nu när jag såg de i sin helhet, asså i'm telling you, jag började gråta. de är så vackra och vemodiga. och man kan titta hur länge som helst på dem för att de är fyllda med små dålda detaljer och historier inuti historien.

Det här är mina favoriter: