vad är väl en bal på slottet...

Glada mottagare av en fin ljuskrona som Ernst gjort till de lyckliga två.

Nu har jag gjort de sista förberedelserna innan Kina, och kollat upp gallerier att besöka, packat ner böcker och visitkort.

Jag har även köpt småkakor till dagens 15 fika. Både Ernst och Helene är finsmakare när det kommer till bakverk av all de slag och sist när jag köpt fikabröd förkunnade Ernst att han hellre skulle köra en spik genom foten än att äta en av de bullarna, så nu har jag slagit på stora trumman och köpt sånnadär lyxkakor med hanmalet mjöl och nötter skalade av spädbarn för att ta till vara på aromerna och bla bla bla.

Jag återkommer inom kort.

Rut

ändring i planerna

en del av mitt jobb

ahme jag hade ju glömt att Ernst skulle till Liljevalchs på jurymöte hela långa dagen så det blev ingen reunion fika i morse. Istället har jag passat på att scanna in massa artiklar från kinesiska magasin där Ernst har varit med som jag kan visa upp och maila till galleristerna jag ska träffa i Peking.

Elnst Birrgren (rororororo)

Lut

när katten är borta..

Härifrån styr jag mitt imperium

Asså det börjar bli ganska mulligt här nu eftersom Sigge (sonen) är här och jobbar, så det är verkligen FF OCH jag är äldst. det är fett. Jag säger saker som: "du tror väl inte att det där glaset kommer att ställa in sig själv i diskmaskinen?!?!" (efter att vi druckit vår förmiddagssmoothie). Då känner jag mig tuff och Sigge låter mig hållas, det är toppen.

 ateljépingis

Sigge och hans kompis Jesper arbetar nere i ateljén och jag sitter uppe vid Ernsts skrivbord och röker cigarr. This is the good life. 

Jag passar även på att då och då lägga upp fötterna på bordet (i strumplästen så att det inte blir några märken) och knäppa händerna bakom huvudet och spänner ut armbågarna så där som pampar gör i film.

Sigge Jesper och jag ska på affärslunch snart men innan dess ska jag hinna klämma in en fika med Harry som kommer förbi.

Annars på min att göra lista för dagen:

1. köp linolja (så ljus jag kan hitta)

2. Köpa blommor och kanske lite choklad till Ernst och Helene som välkommen-hem-present (jag är fööör gullig)

3. Posta bokföringen som jag blev klar med igår.

4. meditera

Ibland frågar folk " men finns det inget du inte gillar med ditt jobb?" jag har funderat på det där och kan faktiskt erkänna att det finns en grej. Nu när det är så kallt ute så krånglar låset på dörren till ateljén ibland. Det är SJUKT jobbigt....

Puss på er!

Rut

två flickor söta

strax innan vi blev vaccinerade (vi fick inga klistermärken trots att vi inte skrek)

Nu närmar sig min kinaresa med stormsteg. Jag åker inte enbart dit för nöje utan även för att promota Ernsts bok Vad är konst? som har kommit ut på engelska.
Jag har nu vaccinerat mig mot kolera ( sekunden jag har kinesisk mark under fötterna ska jag bälga i mig vatten ur närmsta flod) och hepatit A.

bilden nere till vänster fick jag inte använda..

Jag har även varit på ambassaden och ansökt om visum och köpt en SJUKT VARM mössa. det ska tydligen vara plågsamt kallt där borta.

Sen har jag sms:at lite med min kära chef och insett att han tydligen inte kommer hem förrän på torsdag morgon. laaaaaame...

Annars lägger jag mest mosaik hela dagarna och lyssnar på mitt favoritprogram. Det är inte illa, vill jag lova.

Rut

Herrbesök

Valle, Simon och Harry

För att lindra min ensamhet kom lite släktingar förbi och fikade. Jag gjorde en Ernst och gav dem en kopia av Vad är konst? och försäkrade dem om att de har fullkomligt genial läsning framför sig. 

Nu är det bara två dagar (mån tis) kvar tills Ernstan kommer hem. På min request ska vi äta reunionfrukost på Non Solo då och jag kommer att äta två frallor OCH dricka smoothie för då, då jävlar är det fest!

saker jag gör på arbetstid

Men det är fiffigt att ha besök för då går jag liksom in i rollen Ernst Billgren och säger det han brukar säga när han har förstagångsbesökare här (" Här är jag och några arbetslösa ungdomar jag brukade dyka med förut" säger han och gör en svepande gest mot ett foto på honom , kronprinsessan och E-type).

Vidare passar jag på att vara oförskämt uppmuntrande och positivt när mina besökare berättar var de har för planer här i livet. "Genielat!" kan jag utbrista, och höra Ernsts röst eka i mitt huvud. (obs! Jag är hjärtlig)

och om de frågar om kloka råd och det är något jag inte kan svara på (hände sällan) så hänvisar jag till Vad är konst? 

Nu när gästerna gått är jag Rut igen och står på en balansbräda vid mitt höjochsänkbara skrivbord för att motverka axelvärk. Så här ser det ut:

gaaaanska sexigt/ergonomiskt

Men det är inte fy skam att vara jag,vill jag lova. 

Puss på er finingar!

Rut

+ 1

min +1 (asså jag ääääälskar hipstamatic)

Eftersom min käre chef är bortrest så tog jag igår tillfället i akt att tacka ja til en av all de inbjudningar som fullkomligen dräller in på det här stället och gick  i egenskap av Ernst Billgrens assistent + 1 på fotografiskas öppning av Lady Warhol utställningen.

Väl på plats drog jag vid två skilda tillfällen skämt som missförstods,  istället för att vifta bort det så envisades personern i båda fallen att jag skulle förklara vad det var jag menade eftersom  jag brukar vara hyfsat rolig. De trodde kanske att det fanns löftet om ett skratt i det jag hade sagt, men icke.

Senare misstogs jag även för att jobba på utställningen och blev ett flertal gånger frågad om var toaletten ligger (en trappa ner och till höger).

Kort sagt: en sjukt kreddig kväll där jag fick möjlighet att frottera mig med kultureliten...

Rut

ravenna

Hundra år av ensamhet... men jag fick sällskap till lunchen av min töntiga lillebror som fyller år idag.

Jag hade köpt hans favorittårta (daim almondy) som han ivrigt glufsade i sig.

Sedan lämnade han mig till mitt mosaikläggande som jag har ägnat mig åt hela dagen. det är något samarbete med en möbeldesigner (som jag glömt namnet på) som Ernst har jobbat med förut. Innan han åkte la han upp grundmönstret som jag sen ska bygga ut.

Han verkar tro att jag skämtade när jag sa att jag har tummen i rumpan när det kommer till raka linjer och precision. Men jaja vill du ha en sne stol så visst. Jag gör mitt yttersta för att det ska bli bra.

Men det är faktiskt himla kul att lägga mosaik.  Jag ska fortsätta med det nu.

Rut

ensam hemma

mitt rum

Efter en fantastisk helg känns det lite konstigt att komma till en helt öde ateljé.
 Ernst och Helene  har nämligen åkt till Thailand vilket innebär att jag är helt solo allena i en och en halv vecka. Det känns ovant så jag har suttit inne på mitt rum hela dagen och lyssnat på Bruce Springsteen för att bredda min comfort zone.

Ernst samlar på Dick Bengtsson tavlor. det här är min favorit

Det sista Ernst sa innan han gick här ifrån i fredags var "om jag skulle dö nu när jag är borta, så kör bara på som vanligt. Jag räknar med att det tar fram till februari-mars innan de kommer på hur det ligger till. Då är det bara att du tar med dig så mycket du kan här ifrån så att du inte behöver stå på bar backe."

När jag då sa att jag var intresserad av hans gamla tv som står vid skrivbordet så såg han lite irriterad ut, så jag sa att jag bara skojade och jag lovade att ta med mig "saknad räv" och minst 4 tavlor till.

Nu ska jag nog ta och fika för att bibehålla ordningen på det här stället.

Rut

kulturtant i knytblus

Jag i raffig knytblus, se nedan för samtidskont

jepp jepp jepp, så här blev den till slut. Mycket fin. Jag var inte på plats i går kväll när den avtäcktes men det blev med största sannolikhet omedelbar succé .

Nu ska han (asså Ernst inte grävlingen) och jag snart i väg på fest till Blixtén & co som vi jobbar med inför ett mycket hemlig grej.

Rut

folk vänder sig om

vi har gjort oss fina inför kvällens äventyr (obs! skilda event)

i morse var det frukostfika på Nero. När Ernst kom in såg han lite misstänksam ut när han satte sig bredvid mig. (Både Ernst och jag HATAR att sitta med ryggen mot rummet så det slutar alltid med att vi sitter bredvid varandra som två panelhönor). "Alla stirrar på mig!"
väste han. jag ba: "va?! för det var verkligen inte mer stirr än vanligt (dvs minimalt).


"Jag dominerar ju svensk media för tillfället" viskade han och himlade nog lite med ögonen som att markera att han tyckte att det var konstigt att jag inte hade gjort kopplingen själv.

Tydligen var min käre chef   medverkande i en paneldebatt i Kunskapens Krona + att han var med i Vem tror du att du är.

Jag har lovat att se programmen "ja, det utgår jag från" svarade Ernst  "hur ska du annars kunna hänga med i snacket på fikarasten? " han menade alltså när han och jag sitter och fikar 3-7 gånger om dagen.

Det har varit ganska pressat schema idag eftersom morgonfikat drog ut på tiden, och sen så var det fler penslar än vanligt att tvätta (han har börjat på ett nytt GENIEALT verk) så att vi började inte med meditationen förens vid karvt i 11, så det var KNAPPT att vi han med förmiddagsfikan innan lunch.

Nu är det bara Helene och jag i ateljén för Ernstan har åkt till uppsala där han ska avtäcka statyn "Grävlingen som hade allt" (den där fina vi gjort på Gustavsberg).

Jag ska kolla om hon vill ha en kopp kaffe (alltså Helene, inte grävlingen).

Rut

konstens Blondinbella

    

de är inte helt olika min käre chef och den fullständigt bedårande Blondinbella.

Okej att det är entrepenöriga och salfe made, det är uppenbart. men där de verkligen är lika är att de är så fantastiskt positiva och uppmuntrande.

Ni skulle se hur det är när vi har besök här i ateljén. I fredags var en författare här som också ska skriva en "Vad är ?" bok. "Att  du är ett genie råder ju inte det minsta tvivel om" börjar Ernst mötet.

Asså prova det själva nästa gång ni sitter i möte. Det blir himla trevlig stämning.

När vi är snälla bygger vi upp varandra och då blir sammarbeten mycket bättre. Ernst har liksom tagit det ett steg längre och gjort det till sin livshållning.

när jag efter att ha jobbat här i nästan 4 timmar så hade jag ner ett förgyllt bronsekollon bakom en stor byrå samtidigt som att jag nästan krajade ett kosta boda glas. När jag berättade det här för Ernst så sa han: " Men tänk va bra, det är ju som att du har kastat ner en fackla i en djup brunn där det ligger massa skatter, så när vi har tid och lust kan vi ju flytta den där byrån och kolla vad det ligger för andra roliga grejer där."

I början tänkte jag att han bara sa sånna här saker för att vara snäll men var arg egentligen, men nu när jag är inne på min åttonde vecka så börjar jag förstå att det är ett sätt att förhålla sig till livet som helt klart gör det angenämare för alla parter inblandade.


Prova själva får ni se.

Rut

Vi som drog

Eftersom jag är en kvinna i karriären så sitter jag nu på tåget (X2000 första klass med extra stor frukost) för att möta upp med en annan kvinna i karriären i Malmö. Vi ska prata om ett eventuellt YTTERST HEMLIGT samarbete mellan hennes arbetsplats och min. Oh yes, nästa anhalt succé, men först lite meditation.





Rut

jag är fan bäst!

kolla vad jag hittade i grovsopprummet idag. Inte illa alls! och på tal om saker som är bra så rekomenderar jag varmt att ni läser x-rated haiku of the day som en av vår tids stora skalder skriver. Asså wow. jag rodnar fortfarande.

den hänger där

Förutom att fynda i grovsopprummet har jag även författad en mycket pedagogisk text om hur Ernst skall gå till väga för att spegelvända bilder i datorn. Bruksanvisningen är helt klart ett prov på min naturliga fallenhet för det lyriska. läs den här:

 Att vända en bild

En spänningsroman i sex delar av Rut Anderson

Öppna bilden

Markera bilden med  ”cmd + a”

Gå in under ”Verktyg” i menyraden

-vänd horisontellt

Gå in under ”Arkiv” i menyraden

- spara som…

- skriv in ett namn, förslagsvis ”spegelvänd”

- spara bilden på skrivbordet i fältet under det namn du nyss skrev in namnet i

- tryck ”spara”

Den spegelvända bilden ligger nu på skrivbordet

Lycka till och ring om det är något du undrar över

vidare har jag även kommit på en fullständigt GENIAL idé som jag kommer att dela med mig av inom kort.

sen till sist måste jag bara uppmärksamma er på den här bilden som var på framsidan av DN igår.

asså först är det ju osmakligt att se patriarkatet i vitögat i all dess pösighet. Men kolla Fredrik Lindströms hand.  

Jepp han har målat en snopp på den. är man obildad kanske man tycker att det är kul men det tycker inte jag. Det blir liksom ett hån och en ofräsch kommentar till att: Jepp vi har ärvt det här jobbet av två gamla snoppar och snart är vi också två gamla snoppar som sitter och pöser. och för att göra detta extra tydligt och visa hur potenta vi är så har jag målat en snopp på min tumme, så när jag gör tummen upp så blir det ju liksom som att jag har stånd..."

vita män kan dra åt helvete. och jag är väl medveten om paradoxen i att jag jobbar för just en vit man. men det är viktigt att vi gör skillnad på patriarkatet och den enskilda individen. MEN den enskilda individen måste också ta sitt ansvar och kanske ställa sig frågor som "är det ok att vi fortsätter med snoppar vid rordret på "på spåret" när det finns massa kompetetnta icke-snoppar där ute?" ja tydligen tycker de det. 

Rut

grävlingen som hade allt

Idag har Ernst och jag varit ute på Gustavsberg och jobbat på en finfin skulptur (jag har torkat bort damm i skarvarna. en MYCKET VIKTIG del av arbetet) som ska avtäckas på Uppsala Konstmuseum nästa onsdag.
Så här ser det ut när vi är in action! : (asså jag var i action fram tills att jag började ta bilder)

 högst upp ser ni något som sen ska bli en grävling, då ska vi använda den där fågeln med lerklumpen på ryggen som jag skrev om tidigare

 en del fogar måste målas lite extra

Det är toppen på gustavsberg. det är varmt och skönt från ugnarna och folk sitter och målar och pysslar mest hela dagarna. De hade tyvärr ingen brun lackfärg men som tur var kunder Ernst blanda till lite från pigmenten som används till lasyren.

färgblandargrejer

 Ernst säger att han kan återskapa på pricken vilken färg som helst men då sjunger jag bara så här:





då suckar Ernst.


Rut

att återvända

i bakgrunden sitter Ernst i telefon och pratar om vad som definierar ett mästerverk

Hurra för mig för idag är Ernstan (det är mitt lite kärvanliga 50-talssmeknamn på Ernst) kommit tillbaks från London. Med sig hade han denna mycket smakfulla kakburken med torra engelska kakor i. Jag skulle kunna tillägga "och berättelser om fjärran land " men det kan jag inte för det han sagt om sin vistelse är att vädret var mestadels uppehåll och att han har gått mycket.

Asså jag tror inte att han har haft tråkigt men det är lite som Snusmumriken säger, att när man gång på gång återberättar vad man gjort så slutar upplevelsen att tillhöra en själv. 

Sen hade vi ett good talk om att bygga imperium. 

jag älskar mitt jobb.

Rut

god råd

efetrsom Ernst inte kommit hem från London än är det fortfarande FF i ateljén. Sigge är en trappa ner och monterar lite multiplar och Helen jobbar med tavlorna inför sin kommande utställning som kommer att bli awesome.

Jag har packat upp lite mer bronsskulpturer och varit på uppföljningsmöte på meditationskursen. De släpper oss inte för ens om tre månader.
Hittills är det som hänt när jag mediterat är att jag har slarvat bort min mössa och min halsduk (vid två skilda tillfällen och alkohol var inte med i bilden vid något av gångerna).

för att riktigt förstå vidden av hur konstigt det är att jag glömmer något så vill jag att ni ska veta att när jag är på hugget så blir preussisk diciplin ett relax spa i jämförelse med de himmelska ordningen som existerar i mitt universum.

Jag slarvar ALDRIG bort något. Jag har haft samma kulspetspenna sen 1999 (jag köper till och med refillpatroner till den ), samma hårsnodd sen 3 och ett halvt år tillbaks och använder samma förstoringsglas när jag löser söndagskrysset i tidningen som min farfarsfarafarafarafarafrafsmor hade (det sista var en lätt överdrift, men ni hajar konceptet).

På uppföljningen sa de att glömskan kan vara en effekt av meditationen för att jag blir mer avslappnad. men det är JU LIVSFARLIGT!!! hur ska det här företaget klara sig då?
Jag försökte förklara för schamanen att avslappning är granne med latmasken och att jag egentligen inte hade tid att sitta där för att jag hade en hel del penslar att tvätta i ateljen (4 = två breda och två små).

nej du... men jag ska ge meditationen 3 månader. 20 min morgon och kväll. jag menar hur mycket grejer kan jag slarvar bort liksom? Bara jag vet var Ernst håller hus så sköter jag ju mitt jobb... typ...

Rut

det Ernst inte vet

så här ser det ut där jag jobbar

eftersom Ernst inte befattat sig med datorer sen det blev mainstream (1982) så vet jag att han inte kommer att läsa detta därför passar jag på med ett erkännande.

När Ernst ringde och frågade om jag ville börja jobba här så gjorde jag mitt bästa för att ge ett avslappnat care less intryck och svarade: Det låter ganska intressant, vi kan väl ta en fika och prata om det?

men egentligen så hade mina synapser i hjärnan börjat spraka och jag behövde sätta mig ner efter att vi hade lagt på.

 Asså först bara att bli erbjuden ett jobb när man har pluggat kulturvetarlinjen som inte har med vård av äldre eller renhållning att göra... asså det händer inte. så först behövde jag ta in den informationen ( är inte riktigt klar än). men sen är ju grejen att jag har följt Ernsts konstärskap sen jag var bäbis typ. Jag kan namnet på ALLA hans tidiga verk (Åsikter om andras tankar, nej tack i vinterlandskap (förstörd), saknad räv osv..)

 Ernst vet inte om det här eftersom jag vill vänta med att unleash the stalker i mig tills vi har skrivit på anställningskontraktet. Så nu är jag liksom så här jahaa du målar också? men the mask of sanity är helt klart slipping...

Rut

dålig assistent

asså under mina 6 veckor här har jag gjort en del dåliga grejer (ha ner ett ekollon i brons bakom ett enormt skåp samtidigt som jag nästan slog sönder ett glas från orrefors) som jag har lyckats komma undan med. Men idag..

Ernst ringer på väg till arlanda och är lite fundersam över flightnumret, jag försäkrar honom om att jag har läget under kontroll och att han har fått rätt siffror.
Vi lägger på och jag inser att jag har gett honom hans flightnummer till thailandsresan om tre veckor. Jag ringer upp precis lagom för att höra att inte bara har han fått fel nummer, han har även fått fel avgångstid så nu måste han sitta en timme extra på arlanda och glo.

Jag försökta lätta upp stämningen med ett förlåt sms som besvarades med ett guilt trip sms som gav mig magknip. Det är tydligen Ernsts födelsedag idag  fick jag reda på och han skrev att det var en ny upplevelse att fira den ensam på arlanda drickandes ljummet (han vill att det ska vara KOKHETT) kaffe i pappmugg.

för att på något sätt avsluta den här historien med en gladare bild av min kära chef  kan jag rekommendera 1.43 min in i den här videon.



Rut

en kulturarbetares hårda liv

9.00 fika på det där stället på hörnet på birger jarls gatan. Pratade om mångfald i allmänhet och subjektspositionering i synnerhet. Ernst äter en sorglig leverpastejsmacka och dricker kaffe, jag dricker en blåbar/hallon/vaniljjoguhrt och te.  Hamnade i en något hetsig diskussion om huruvida universum expanderar eller krymper. Sen spionerade vi på människor och författar deras levnadshistorier.

9.55 vi skiljs åt och jag går till Matton och införskaffar lite tuffa understrykningspennor.
10.10 kastar lite kartonger som alla tusen (läs 36) bronsskulpturer som jag packade upp igår låg i.

så här såg det ut:

de hade kommit från gjuteriet i thailand

det är massa renar som tillhör en serie multiplar vi jobbar med. 

10.20 tvättar penslar och pratar med Ernst om var vi ska äta lunch. Han säger att det kan vara nyttigt för honom att äta med någon som är fullständigt kritisk till allt han gör  och tänker och inte är det minsta imponerad av något av det han åstadkommit i livet (alltså jag).

10.30 kollar upp adresser inför Ernsts Londonresa (tors-tis).

10.35 vi lyssnar på the Clash för att fira att vi vunnit två smakfulla renhuvuden på auktion.

de kommer hänga i mitt arbetsrum.

10.40 - 11.40 Fikar lite mer och pratar konst och Michael Baxandalls fantastiska Painting and Experience in fifteenth century italy.  Sen bollar vi idéer om skulpturen Ernst ska göra på gustavsberg.

Den här fågeln ska med hjälp med lite lera på ryggen som ni kan se här på bilden inom kort bli nosen på en grävling. Ernst bedömer det hela som : G-E-N-I-A-L-T 

Tur att det är lunch snart, för jag är helt slut.

Rur

träffade en kollega på gatan

här brukar Ernst och jag sitta och fundera 

idag har vi harft besök från galleriet och pratat om Ernsts framtida utställningar. Galleristen föreslog ett nytt koncept varpå Ernst svarade att "nytt" inte hade varit ett positivt ord för honom sen 1982.
Oklart vad han menade med det men efter en stunds tystand beslöt vi oss för att boka in nästa möte.

Asså 2012? vem kan göra planer så långt fram? Kommer mänskligheten ens finnas då? Sånt brukar Ernst och jag fundera på när vi är ensamma i ateljén, men när vi har gäster som gärna vill hitta på saker med oss typ 13 nov 2011 (asså sjuuukt långt fram i tiden) så håller vi god min och säger : "det ska nog gå bra" men i huvudet så ba : "the humanity!!"

Rut

Upplyst

Igår fick Ernst och jag alltså våra mantran oss tilldelade och personlig vägledning i hur vi ska bära oss åt för att nå the unified field som ALLT stammar i från.

Så jag satt där i ett ombonat vitt rum med rökelser och vita blommor och mumlade mitt mantra i min ensamhet men mest kände jag mig som Homer när han och Lisa ligger i de där relaxation tanks ned vatte. Kort sagt mina tankar gick "stupid flanders. Det här är skit och funkar inte mummel mummelsatans mantra och bramaner, hungrig är jag också" och så helt plötsligt, tro det eller ej, så stod jag på en strand med ett vidsträckt stilla hav framför mig. Jag förstod att jag inte hade lämnat rummet jag satt i, men känslan av att stå där på stranden var så verklig att jag upplevde det som att vara på två platser samtidigt. Asså det var fett. Typ som att vara inne i en Rothkotavla och tycka att det är toppen.

Rut

Härmapa

 obs! coola Helene i bakgrunden.

Som ni vet så passade alltså min chef på att klippa sig lika dant som jag en vecka efter att jag hade börjat hos honom. När jag i måndags kom till jobbet så hade jag rakat bort allt hår på sidorna av skallen, och vem tror ni inte står med rakapparaten i högsta hugg idag när jag kommer tillbaks till ateljén efter träningen?

Det börjar helt klart likna "Ung kvinna söker" eller even better när Edie Sedgwick blev kompis med Andy Warhol. Då klippte och färgade hon sitt hår så att hon såg lika dan ut som Warhol. Sen var Andy ett svin som utnyttjade henne för pengar och gjorde sig lustig på hennes bekostnad inför folk. Typiskt tråkig kille.

 Jag har i alla fall lovat Ernst att jag ska vara snällare mot honom än Andy var mot Edie. Jävla AndyWarhol. Ernst låtsas som att han inte förstår vad jag pratar om, men jag vet att han vet att jag vet osv.

Rut

Mitt främsta arbetsredskap (replika från värdsutställningen 1899)

I morse över fikat efter att ha avhandlat vår dagliga diskussion om patriarkala makstrukturer i allmänhet och cementerade könsroller i synnerhet så kom vi osökt in på hur man väljer att svara i telefon.

Ernst påstod att han hade satt det i system att under ett års tid aldrig svara i telefon på samma sätt. Jag misstänkte mycket riktigt att han tog upp detta för att kunna föra samtalet vidare på hur jag svarar i ateljéns telefon nämligen: "Billgren och Billgren" (så heter nämligen hand och Helenes aktiebolag.) Jag tycker att det är kul att svara så för att det låter som att man har kommit till en redovisningsbyrå. 

Jag och Ernst

Ernst å andra sidan tycker att jag ska svara olika beroende på säsong "Nu när vi närmar oss jul kan du svara Sillgren, och sen under kräftsäsong blir det ju naturligtvis Dillgren osv". Jag medgav att jag tyckte att det hela verkade en smula krystat varpå Ernst sa att "krystat" inte alls är en dålig sak.
Jag är inte övertygad och sa att han kan fortsätta att svara hur han vill i sin telefon och jag i min (eller snarare mina).

Som ni förstår så är det en ynnest att få den totala inblick bakom kulisserna  i konstvärden som detta jobb erbjuder.

Nu ska jag skruva fast lite mässingsskyltar i några socklar.

Rut

saknad räv

idag har jag varit på Asps snickeri och hämtat 10 nya pannåer som vi hade beställt och sen har jag roat mig kungligt med att måla fem av dem dem vita. 

 Jag hann till och med går till färgaffären och köper mer sån här färg och se här: TADAAAA:

Jag säger bara Malevich släng dig i väggen, eller nej det säger jag inte för jag älskar Malevich.

Hursomhelt, på den tiden jag har åstadkommit allt detta ( + att ändra Ernst ringsignal på mobilen från vanlig IPhone-signal till trivsamt fågelkvitter som han tyckte passade hans person bättre) så har Ernst bara lyckats måla en rådjurs- och en björnunge i renässanskläder. 

Jag har försökt hinta diskret att han måste up his game lite för att kunna hålla jämna steg med mig,men detta verkar gå honom fullständigt förbi.  Istället säger han: "Rut, titta här! är det inte OTROLIGT att någon kan måla så här? jag menar kolla bara på ljuset! Två ljuskällor, en varm och en kall och det återspeglas perfekt i kläderna. Jag blir förvånad själv när jag ser vad jag lyckas åstadkomma ."

Ahh Ernst...

Nu ska jag tvätta lite mer penslar.

Rut