Igår fick Ernst och jag alltså våra mantran oss tilldelade och personlig vägledning i hur vi ska bära oss åt för att nå the unified field som ALLT stammar i från.
Så jag satt där i ett ombonat vitt rum med rökelser och vita blommor och mumlade mitt mantra i min ensamhet men mest kände jag mig som Homer när han och Lisa ligger i de där relaxation tanks ned vatte. Kort sagt mina tankar gick "stupid flanders. Det här är skit och funkar inte mummel mummelsatans mantra och bramaner, hungrig är jag också" och så helt plötsligt, tro det eller ej, så stod jag på en strand med ett vidsträckt stilla hav framför mig. Jag förstod att jag inte hade lämnat rummet jag satt i, men känslan av att stå där på stranden var så verklig att jag upplevde det som att vara på två platser samtidigt. Asså det var fett. Typ som att vara inne i en Rothkotavla och tycka att det är toppen.
Rut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar