Mitt främsta arbetsredskap (replika från värdsutställningen 1899)
I morse över fikat efter att ha avhandlat vår dagliga diskussion om patriarkala makstrukturer i allmänhet och cementerade könsroller i synnerhet så kom vi osökt in på hur man väljer att svara i telefon.
Ernst påstod att han hade satt det i system att under ett års tid aldrig svara i telefon på samma sätt. Jag misstänkte mycket riktigt att han tog upp detta för att kunna föra samtalet vidare på hur jag svarar i ateljéns telefon nämligen: "Billgren och Billgren" (så heter nämligen hand och Helenes aktiebolag.) Jag tycker att det är kul att svara så för att det låter som att man har kommit till en redovisningsbyrå.
Jag och Ernst
Ernst å andra sidan tycker att jag ska svara olika beroende på säsong "Nu när vi närmar oss jul kan du svara Sillgren, och sen under kräftsäsong blir det ju naturligtvis Dillgren osv". Jag medgav att jag tyckte att det hela verkade en smula krystat varpå Ernst sa att "krystat" inte alls är en dålig sak.
Jag är inte övertygad och sa att han kan fortsätta att svara hur han vill i sin telefon och jag i min (eller snarare mina).
Som ni förstår så är det en ynnest att få den totala inblick bakom kulisserna i konstvärden som detta jobb erbjuder.
Nu ska jag skruva fast lite mässingsskyltar i några socklar.
Rut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar