okej finingar..

.. nu är det dags att röra på sig. Äventyret fortsätter HÄR

tack för den här tiden.

kram
Rut

på resande fot

.. asså inte jag, men min käre kollega och chef har varit på vift å det senaste. först var det Glasstress i Venedig och sen var det Zürich i förra veckan där han ställer ut med några av konstnärerna från galleriet.

jag går mest hemma och skrotar i ateljén vilket passar mig utmärkt. Svarar på mail och håller vårt strikt musikschema. Punk på tisdagar och bob dylan på torsdagar. där emellan är det mest talband som vanligt.

just nu lyssnar vi på den bekymmersamt usla boken hypnositören. eller jag tycker att den är usel men Ernst säger aldrig något negativt om någonting. allting har alltid något av värde i sig, någon liten del man kan plocka upp och bära med sig. i beg to differ i detta fall, men any whoo...

Ernst och jag håller som sagt på at rensa ut massa av hans gamla böcker och jag känner mig lite som i apornas planet när de gräver ner lager för lager i jorden och på så sätt, med hjälp av det förgångna kan bilda sig en klarare bild om nuet.

detalj av en mosaik vi arbetar med i ateljén

I denna bokskatt återfinns många fantasyböcker och en aldrig sinande källa av facklitteratur och ögonvittnesskildringar från andra världskriget.

Så vi har fantasy i ena högen och wwII i den andra. och sen finns det en smal mittfåra med böcker om Werner Erhard. Han är föga känd nu, men en gång i tiden var han vida berömd för sina est-föreläsningar. Asså det är så rafflande och det coolaste är att Ernst deltog vid ett av dessa seminarier på 80-talet. han berättade att alla som var där blev upplysta.

så jag har börjat läsa om den här Werner för att förstå Ernst bättre, och har då ramlat över Dale Carnegie som på 30-talet skrev how to win friends an influence people. Omedelbart införskaffade jag den boken på talband och har nu under en veckas tid lyssnat på den om och om igen.

från arbetsbordet

om ni har läst den kan jag varmt rekommendera den. inte bara för att den är ett tidsdokumet från den perioden  utan även för att den verkligen ger handfasta råd i hur du ska göra för att folk ska tycka om dig.

1. kom ihåg vad personer heter
2. le
3. ge innerliga komplimanger (alltså inget ytligt fjäsk)
4. var genuint intresserad av vad personen du talar med pratar om

och sen finns det några punkter till jag tyvärr har glömt (därför har jag inte fått några nya vänner än).

man vet ju själv hur smickrad man blir när någon kommer ihåg vad man heter. så när jag var ute senast så gjorde jag mitt YTTERSTA för att komma ihåg namnen på alla snygga killar jag hälsade på. Efter varje handslag rabblade jag namnet för mig själv och försökte förknippa nanet med personen framför mig.
detta resulterade i att jag vid slutet av kvällen hade skallen full med namn som jag återupprepade nästan som ett mantra  "jesper, patrik, daniel och ivan, jesper, patrik daniel och ivan"
Olyckligtvis hade jag koncentrerat mig alldeles för mycket på namnen och på så sätt glömt ansiktena, vilket resulterade i att jag stod för mig själv med en massa namn utan personer att applicera dem på.

oh well, tillbaks till ritbordet.

Om ni redan läst how to win friends.. kan jag verkligen rekommendera Jorge Luis Borges Labyrinter. asså så jävla bra. hur kan man vara så bra? helt otroligt rafflande noveller som verkligen får det att röra på sig i hjärnbarken. Det är grejer det.

Rut

Chef

 

 

 

 

ahh goethe.. en annan favorit, ett citat från utställningen See Color som pågår i Järna just nu. ÅK DIT!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

det här är ett citat från senaste numret av tidningen Chef där Ernst har blivit intervjuad. Jag vågar säga att maxgränsen för hur bra saker kan bli på min arbetsplats är gaaaanska hög. Ernst jobbar så gott som jämt.  ett exempel på detta är följande samtal som utspelade sig idag:

"Rut, det är inga människor ute på stan? vad är det som har hänt?!" 

"Jo, det är så att i verkliga världen är det röd dag idag, och då jobbar man inte så folk är väl på landet eller nåt."

"okeeeeeej.."

"och imorgon är det klämdag så det kommer vara lika tomt då med"

tystnaden som sen följde skvallrade om att Ernst inte är bekant med begreppet "klämdag".

sen undrade Ernst om han kunde säga att han hade haft en klämdag den där gången han satt fast i ett skruvstäd, men jag sa att det inte riktigt var så det funkade.

imorgon ska Ernst och Jan Åman vara på tv4 nyhetsmorgon och samtala om Den Andra vägen som kom ut för två veckor sen. Jag hoppas verkligen att Ernst har  på sig den här tröjan då (asså den till vänster här inte räven, det skulle bara se för tokigt ut). Den påminner om något som Kramer i Seifeld skulle kunna ha. Typiskt kul.

Rut

vårens skörd

här är några av de verk Ernst har jobbat på under hösten och våren och som ställdes ut på mässan i Köln.

Rut

Nya skatter

 

Den här faktaspäckade boken fick jag av Ernst. Jag älskar att ta del av tidigare generationers syn på framtiden. Var den hoppfull? Dystopisk?  

Ernst brukar säga: "Det blir alltid som man tänkt sig, fast lite tvärt om." som svar när jag försöker dryfta mina funderingar om det som ännu inte har materialiserats i tid och rum. 

men tyskarna är väl inte heller kända för sitt leksinne..

 

 

 

 

 

 

igår när Ernst skulle till Venedig behövde han flyga hutlöst tidigt och vid sånna tillfällen brukar jag ringa och väcka honom för säkerhetens skull (yes..i am quite the curlingmamma).

Det har varit mitt ansvar att se till att allt som behövdes för installationen av verket fanns på plats när han kom ner till italien. gissa om jag fick magknip av den här smskonversationen:

 

Vi får se om det kanske vankas kvartsamtal när han kommer hem i eftermiddag..

Rut

när Ernst var ung

Ja vad säger ni? kan man skönja det framtida geniet i dessa serier?

Ernst och jag har hållit på att rensa i förråden och snubblade då över en kasse full med serier som Ernst målade när han var mellan 7 och 10.

Hugo Pang

 Han berättade att han hade förlag i garaget med sina kompisar och att de sålde tidningarna i grannskapet i Farsta där han är uppväxt.

För att få den rätta kontorskänslan hade de tagit glasspinnar och kilat in mellan en byrålåda och dess bordsskiva så att de stod rakt ut som tangenter, sen målades det gröna och röda cirklar längst ut på glasspinnarna så att de fungerade som en slags inter-com radio.

lägg märke till bromsraketen

 Ernst demonstrerade detta i ateljén. "ja hallå ja" han tryckte ner en fiktiv glasspinne vid sitt skrivbord " maj-britt kan du säga till de andra att jag är upptagen i ett möte".  mycket fiffigt.

Just nu är Ernst på väg till Venedig för att färdigställa en ascool grej som han har jobbat med under våren. Det är en tittlåda som påminner om den han ställde ut på anhava förra året men den här innehåller glasskulpturer som de på Berengo har gjort.

Samtidigt som venedigbiennalen drar igång nu så har Berengo Studios en utställning som heter Glasstress på ett av palatsen i Venedig. Asså det kommer bli så sjukt fint. Jag har sett bilder på hur det där palatset ser ut.. asså det är som när man drömmer om hur venetiansk arkitektur at it's best ska se ut.

Jag har bett honom att ta mycket bilder som jag kan dela med mig av. 

Rut

art cologne dag 2

men inte visste jag att Köln är drömmarnas stad. har ni varit här? om inte så kom hit bums! bortsett från mässan vimlar det av museer och trevliga ställen att äta på.



Igår mötte jag upp med Malin från galleriet och gick till mässan för att titta på hur galleriets monter såg ut. Jag kunde snabbt konstatera att Malin och Pelle hade gjort ett utmärkt jobb med hängningen.
det här är den målningen jag skrev om igår" Leda och svanen igen" heter den. Ernst har jobbat med den hur länge som helst och den har ändrat sig mycket över det senaste halvåret. ni måste se den i verkligeheten, svanen på toppen av vågen lyfter liksom med hela bilden och jag känner det som att jag står på en strand och tittar på när jag ser den. typiskt bra betyg.

den här målningen har jag lagt upp detaljer av lite då och då den senaste månaden, bland annat på räven på högra sidan som balanserar en kotte på nosen. 

innan jag gick in till stan på mina möten kollade jag runt lite bland de andra utställarna och såg några fantastiska verk. ni vet hur det är när pulsen stiger och man glömmer bort sig själv för att man blir så fängslad av det man tittar på. 

Barbara Probst en annan av galleriets konstnärer som jag är helt kär i. Hon fotograferar samma scen vid en given tidpunkt ur olika vinklar. det är häftigt hur de här två bilderna blir två helt olika historier trots att de två kamerorna bara står någon centimeter ifrån varandra. typiskt bra. 

alice neel

Del av ett konstverk av Barbara Bloom. det ser ut som att en osynlig människa går omkring på den. jag skulle tyckt att den var dödsaläskig när jag var liten.

Maximilian Erbacher

en del kan känna så när det shoppar och andra när de tittar på fotboll eller spelar bridge men min sån grej är verkligen konst. konst är allt bra toppen. det är en bra grej med att jobba med Ernst, han tycker nämligen att konst är viktigt. och nu är det ju lätt att tänka när man läser det att: "ja det är ju klart att han gör, det är ju hans jobb.." men han menar inte bara sin egen konst utan all konst. att det är viktigt att det finns konst att tillgå, både offentligt och privat. och trots att han och jag kan hålla på att fåna oss och skoja om olika målningar så vet jag att vi båda delar en stilla förståelse om att konsten är LIVSVIKTIG!

 det här verket av Markus Leitsch gav mig gåshud för att det var så himla bra. skulpturerna är klädda med päls och fick mig att tänka på meret oppenheims Object som jag gillat sen jag var lite, men det påminner också om en häftig skulptur jag såg när jag var i wanås som jag har en bild på på kontoret men inte kommer ihåg vad den heter. (oj vilken lång mening lololol det märks att det tyska sinnelaget börjat smitta av sig på mig för tyskarna ääääääääälskar långa meningar). asså bara känslan av att se de här  kropparna som ser ut att vara innefattade i pälsklaädda kukonger fick mitt hjärta att rusa. de såg så övergivna ut där de låg på golvet att jag ville sätta mig på knä bredvid dem och klappa dem.

sen gick jag in till stan och på hohenzollenbron såg jag det här:

 det är visst en tradition att kärlekspar sätter upp lås här som a token of their love. sjukt fint ju. tänk er det, att varje lås är är en kärlekshistoria. det var väldigt fantasieggande att gå och läsa på låsen och fundera på vad det kan ha varit för människor som satt upp dem, och hur det gick för dem sen.  
det här var det äldsta låset jag såg. Monika och Frank, undra vad de gör idag.

av alla verk jag såg på mässan var detta det enda som hade blivit sålt:

Rut

Art Cologne

jepp jepp, schnell und sicher, det är så vi jobbar här i tyskland

Jippi, nu är jag äntligen här i Köln och ska strax gå iväg till mässan efter att ha tagit mig an en dignande frukostbuffé.

vi kör high fat high carb

Ernst har redan varit här och han och jag möttes som hastigast i går kväll på arlanda när han kom hem och jag åkte.

Det ska bli väldigt spännande att se alla hans verk här nere och hur de från galleriet har valt att hänga dem. En av mina absoluta favoriter i modern Billgrentid ställs ut här. jag lovar att fota den.

senare under dagen ska jag på möten inne i stan och träffa olika bokhandlare för att presentera What is art? för dem.
Jag älskar att vara i tyskland igen och få prata tyska. Jag gick ju i tyska skolan i 13 år så tyska är mitt andra språk.

Eftersom den skolan var väldigt sträng så kan jag mycket få slanguttryck och har ett ordförråd som är jämförbart med en 85-årig akademikers. typiskt roligt. Det är som när man hör väldigt lillgamla barn:  " ursäkta mig, men jag är inte säker på huruvida du är fullt medveten om den negativa energie du bidrar med när du berövar mig mina leksaker i syfta att få mig att städa mitt rum". så ska mina barn prata.


Bis später,
Rut

änder med händer

typiskt gölli!

Igår var det lansering av Änder med Händer som Ernst har gjort. det är en textilskulptur (gosedjur) som kommer at säljas till förmån för BRIS. Intäkterna kommer att bidra till att BRIS kan ha sin hjälptelefon öppet dygnet runt. sjukt bra grej.




Lanseringen sammanföll med någon aktie/obligation-grej så när Ernst skulle prata om Anden så frågade konferenciern om Ernst hade några tankar och funderingar i ämnet.

Då berättade Ernst att han en gång hade sett en tabell i DI över värdeutvecklingen på obligationer, aktier och bla bla och det som hade stigit mest i värde var Ernst Billgren målningar. sen la han till att om han hade köpt sin egen konst när han började måla, så skulle han varit rik nu...




Rut

1+1=1

Enligt rykten ska Ernst ha sagt till Peter Frie : "Ja men du målar ju så himla fina bakgrunder, och jag är ju helt okej på att måla rävar. Vi borde göra något tillsammans!"

(bilden borttagen efter order från högre makt)

Och mycket riktigt stod det en Peter Frietavla nere i ateljén när jag kom till jobbet i måndags. 

Det är nämligen så att både Ernstan och Peter ska ställa ut i zürich i sommar och då ska de göra den här 2 i 1 målningen. Tanken är att Ernst ska måla in djur i landskapet ovanpå en glasskiva liksom.

Men Peter lämnade inte ett enbart gott intryck, om jag säger så...








jag fyllde nämligen år i fredags och 35 sekunder efter att jag hade gått från jobbet så kom ernst tillbaks från vad jag trodde var en vanlig promenad, med tårta och blommor till mig.

Ernst var naturligtvis snabb att informera mig om vad jag gått misste om och jag föreslog då att jag skulle komma förbi jobbet och hämta upp tårtan efter att jag lämnat av lite grejer hemma.

Till saken hör att jag ÄLSKAR sötsaker. asså verkligen. inte bara så där " åh jo det är ju gott med en kaka efter maten" jag är mer: "ur vägen! ge mig alla kakor ni har med och bre dem med socker och toppa med smör!!!"

av dessa åt jag fem

Jag har utan problem ätit 10 semlor på en dag. om jag är först att skära en bit av en tårta tar jag den andra biten, alltså inte den lilla menlösa 18 gradersbiten utan de resterande 342 graderna av ljuvlighet så att de andra får slåss om den lilla biten. sötsaker är kort sagt not a laughing matter för mig.

jag stormtrivs

en halvtimme (!!!!) senare hör jag av mig till ernst för att jag säga att jag är på väg tillbaks till ateljén to collect min tårta. " Sorry, Peter Frie har varit här och ätit upp den" får jag till svar.

den här uppenbarelsen är 270 grader från perfektion

jag var inte road, inte road alls.

Så.. detta kommer alltså att bli min nemisis i konstvärlden när filmen om mitt liv görs..

Rut - Peter Frie
0 - 1
for now...

De sorgliga resterna står kvar i kylen som en påminnelse. En påminnelse om vad vet jag inte riktigt, men det finns säkert en poetisk sentens att utvinna ur denna dramatiska händelse. Förresten tror jag nog att ernst tog sig en bit eller två han med. Hell hath no fury...

Rut

"Det finns många glada amatörer" -EB

Asså beliiiiiiive it! jag är klar med mosaiken. och kolla vad fint det blev!!!

jag har alltså gjort mosaiken i nederkant och det har varit my biggest achivement yet! För att riktigt understryka vilka skills detta har krävt har jag fotat de angränsande mörka/ljusa partierna lite närmre. 

it's so beautiful

det var liksom det här som tog så sjuuuukt lång 

tid (berättade jag förresten att jag fick göra om de här bubblorna för att Ernst inte tyckte att mosaikbitarna låg tillräckligt tätt inpå varandra. och det bästa med det var att resultatet blev verkligen 1000 gånger bättre när jag var klar. det är en enormt belönande känsla.)

och som ni redan vet så återfinns ca 1.5 liter av mitt blod under den högra delen av mosaiken. i framtiden när mänskligheten har gått under kan de som hittar den här tavlan göra små kloner av mig, och då kommer de tro att alla vi som levde nu var hälften människa och hälften  sammansättning av trälim och glassplitter. oh yeah..           

sånt som blev över

 om  jag har berättat så börjar det alltså dra ihop sig nu inför kölnmässan och på måndag går transporten från ateljén så det är tavlor överallt som Ernstan går och målar på.      

som tillexempel här till höger, en liten fisk och två sjöhästar. de flyr ifrån ett sjömonster.

en av mina många kreddiga uppgifter är att se till att det finns tygtrasor i ateljén som ernstan kan använda till att torka färg på målningarna och sånt. 

jag har tagit med mig några av min farmors trasiga gamla lakan till detta ändamål. 

det skulle hon blivit glad av att vet att det kommer till användning hon hatade nämligen att slänga saker och sparade på allt. hon hatade även modern konst. alltså på det där "det där kan väl vem som helst måla"-sättet. en gång under tiden när jag bodde hos henne visade jag henne en av min favortitbilder:

då utspelade sig följande

jag: det här är inte en pipa

farmor ( lätt irriterad): jo det är det

jag: nej, det är idén om en pipa.

-tystnad-

farmor (nöjd) : då kan ju du ta idén om en dammsugare och städa på övervåningen

så till minne av min saliga farmor, kan ni likt vårens första blåsippor numera skymta blå tygstycken lite här och var i ateljén. det är hennes gamla hemmasydda påslakan. 

Rut