1+1=1

Enligt rykten ska Ernst ha sagt till Peter Frie : "Ja men du målar ju så himla fina bakgrunder, och jag är ju helt okej på att måla rävar. Vi borde göra något tillsammans!"

(bilden borttagen efter order från högre makt)

Och mycket riktigt stod det en Peter Frietavla nere i ateljén när jag kom till jobbet i måndags. 

Det är nämligen så att både Ernstan och Peter ska ställa ut i zürich i sommar och då ska de göra den här 2 i 1 målningen. Tanken är att Ernst ska måla in djur i landskapet ovanpå en glasskiva liksom.

Men Peter lämnade inte ett enbart gott intryck, om jag säger så...








jag fyllde nämligen år i fredags och 35 sekunder efter att jag hade gått från jobbet så kom ernst tillbaks från vad jag trodde var en vanlig promenad, med tårta och blommor till mig.

Ernst var naturligtvis snabb att informera mig om vad jag gått misste om och jag föreslog då att jag skulle komma förbi jobbet och hämta upp tårtan efter att jag lämnat av lite grejer hemma.

Till saken hör att jag ÄLSKAR sötsaker. asså verkligen. inte bara så där " åh jo det är ju gott med en kaka efter maten" jag är mer: "ur vägen! ge mig alla kakor ni har med och bre dem med socker och toppa med smör!!!"

av dessa åt jag fem

Jag har utan problem ätit 10 semlor på en dag. om jag är först att skära en bit av en tårta tar jag den andra biten, alltså inte den lilla menlösa 18 gradersbiten utan de resterande 342 graderna av ljuvlighet så att de andra får slåss om den lilla biten. sötsaker är kort sagt not a laughing matter för mig.

jag stormtrivs

en halvtimme (!!!!) senare hör jag av mig till ernst för att jag säga att jag är på väg tillbaks till ateljén to collect min tårta. " Sorry, Peter Frie har varit här och ätit upp den" får jag till svar.

den här uppenbarelsen är 270 grader från perfektion

jag var inte road, inte road alls.

Så.. detta kommer alltså att bli min nemisis i konstvärlden när filmen om mitt liv görs..

Rut - Peter Frie
0 - 1
for now...

De sorgliga resterna står kvar i kylen som en påminnelse. En påminnelse om vad vet jag inte riktigt, men det finns säkert en poetisk sentens att utvinna ur denna dramatiska händelse. Förresten tror jag nog att ernst tog sig en bit eller två han med. Hell hath no fury...

Rut