Genialt

För någon dag sen kom Ernst in på mitt rum och såg något medtagen ut. " Rut, " började han " på vägen hit läste jag något fullkomligt genialt " " var det något du skrivit själv" infogade jag varpå han gav mig en blick som om jag precis frågat om himlen är blå. " Naturligtvis! Det är så genialt att jag betvivlar att jag , eller någon annan för den delen, någonsinn kommer att kunna skriva något liknande. "
Efter att ha proklamerat detta sträckte han fram ett ex av en vältummad bok med titeln " arkitektur litteratur textil och frisyrer" sen lämnade rummet med en sista uppmaning: " läs den."