Namnsdag idag: Ernst och Erna

jag tänker på er varje dag  och vill berätta allt roligt Ernstan och jag har för oss.

Till exempel bakar vi (jag bakar och Ernst äter):

det här blev en ljuvlig tung sockerkaka med mörk choklad i. det är verkligen toppen för mig för att sen jag var kanske 14 så har jag alltid velat bli en sån där kvinna som på sekelskiftet 18-/1900 hade salonger för samtida intellektuella  Det bjöds på fantastiska middagar och konversationerna korsbefruktade varandra varpå den ena genieala idén efter den andra föddes. Jag ÄLSKAR att se när våra gäster kommer in i ateljén och slås av doften av nybakat och oljefärg.

detalj av en ny målning

det har varit mycket hemliga möten å det senaste och sen så har Ernstan bestämt sig för att utsmycka en av sina målningar med ett mosaikmönster som jag sitter med dagarna i ända.

Vi lyssnar ofta på talband. Först var det Albert Camus "Fallet". det är nämligen så fiffigt att Ernst har ett intyg att han är blind så han kan låna vilka böcker som helst på talband. Fallet var helt otroligt bra skrivet. det är kul att arbeta med någon som är så nördig som jag. Ernst måste nämligen också  ibland pausa cd-spelaren  för att kunna kommentera  en av Camus fantastiska formuleringar.  this is dork heaven.

asså den här är ju så GÖLLI!!!

nu lyssnar vi på raymond chandler som också är välskrivet och underhållande. 

När Ernstan är borta har jag passat  på att lyssna på Eckart Tolls "the power of now", som påminner mycket om sånt Ernst och jag fick lära oss på meditationskursen i höstas (eller enligt Ernst så kunde han redan allt det där för han har varit upplyst sen 1984 när han var på en work shop i London).

så det har varit mycket snack om själens odödlighet och jagets oändliga möjligheter  (jag vill bara tillägga att den bilden jag just länkade till är på riktigt. det är yves klein som kastar sig ut genom ett fönstret. han klarade sig, men slog sig jättemycket) vid 3-fikat veckan som gått.

men inte bara det. Helene har ju utställning på Angelica Knäper nu och den är helt fantastisk. Jag har ju bara sett målningarna en och en i ateljén och tyckt om dem, men nu när jag såg de i sin helhet, asså i'm telling you, jag började gråta. de är så vackra och vemodiga. och man kan titta hur länge som helst på dem för att de är fyllda med små dålda detaljer och historier inuti historien.

Det här är mina favoriter:

 gå hit:

Rut.

ps. tack för alla fina mail, jag svara på dem så fort jag kan.